Gränslandet

Vindlavens vackra röda fruktkroppar. Foto: Naturcentrum AB.Vindlavens vackra röda fruktkroppar. Foto: Naturcentrum AB.

Lav - ett listigt samspel

Det är lätt att blanda ihop lavar och lava. Det låter ju nästan likadant. Men lava kommer upp ur vulkaner och sådana finns inte i Gränslandet även om det ibland påstås att Städjan är en slocknad vulkan. Men det är bara en gammal myt. Lavar ger däremot vackra mönster åt Gränslandets karga stenar och berg. De är överlevnadskonstnärer som klarar sig i nästan alla väder.

Laven är en symbios mellan en alg och en svamp, något som visat sig vara ett vinnande koncept. Algen tar tillvara solljusets energi medan svampen skyddar algen mot både torka, storm och extrem kyla.

Snömärkeslaven visar hur tjock snön blir om vintern. Den växer nästan överallt i fjällbjörkskogen, men bara ovanför snötäcket.

Renlavar bildar mattor på fattiga marker över hela landet. Många kallar dem för vitmossa men det är något helt annat. Renlavar är lavar, som fått sitt namn för att de är viktig renföda.

Många block och stenar i Gränslandet är täckta av vinterlav, särskilt i gles skog och i de lägre fjällen. Vinterlaven kallas lite skämtsamt för ”det ryska riket”. Den expanderar utåt och dör mot mitten.

Vindlaven växer tätt tryckt mot stenblock i blåsiga lägen.

Tänk om kartlaven hade kunde visa vägen på riktigt! Det hade varit väldigt praktiskt, för den verkar finnas på alla fjällets stenar. Den är bara en platt, grön skorpa som växer ofattbart långsamt. Stora exemplar kan vara över tusen år gamla.

Många lavar är så små att det krävs förstoringsglas för att se dem. Ett exempel är ladlaven. Det är en tjusig liten lav som växer på gamla hölador och torrfuror. Ladlaven är förstås minskande i Sverige eftersom döda tallar och omålade hölador blir allt ovanligare.

Renlav och lingonRenlav och lingon

VinterlavVinterlav

KartlavKartlav

Foton: Naturcentrum AB.

Inte bara renar...

… tycker om att äta lav, det gör även kor. Förr var det vanligt att folk samlade lika mycket lav som hö inför vintern. Man packade laven i högar och när snön kom forslade man hem dem som frusna klumpar. När lavklumparna hade tinat upp fick djuren äta dem som de var.