Denna tall som nu fallit kan ha vuxit här under medeltiden. Foto: Naturcentrum AB.
Torrakor och lågor
Torrakor finns det gott om i Gränslandet. Dessa silvergråa, spiralvridna trädskelett skapar en märklig och mystisk spänning, men de har också en avgörande betydelse för den biologiska mångfalden.
Hundratals arter står på kö för att gnaga, hacka och suga i sig de döende trädens sista näring. Skalbaggar lägger ägg under barken och hackspettar kommer för att kalasa på skalbaggarnas larver. Hackspettar, småfåglar, knipor och många andra djur bygger bo i torrträdens håligheter. Ibland tar till och med en mård över ett gammalt hackspettshål! Och om trädet knäcks kan en uggla bosätta sig högst upp i den ihåliga stubben.
Senare när trädet är helt dött, kanske efter flera hundra år, har små märkliga lavar börjat växa på veden. Det kan vara små skorplavar som är svåra att se med blotta ögat eller större arter som den gula varglaven. Den är typisk för Gränslandet, men sällsynt på annat håll i Skandinavien.
När det döda trädet till sist faller till marken kallar man det för en låga. Lågorna är livsviktiga för massor av djur, växter och svampar under lång tid. Varje art har specialiserat sig på en viss fas av trädets nedbrytning. Medan åren går avlöser olika svampar varandra och veden bryts successivt ner mer och mer.
Stående gammal gran: Klibbticka, granticka och harticka
Efter trädet fallit när barken ännu är kvar: Violticka, rosenticka och ullticka.
Några år senare, barken har fallit av: Rynkskinn och lappticka
Gammal murken stock: Gränsticka