Gutulia. Foto: Kentaroo Tryman.
Gutulia
Utblick från högsta toppen
Gutulia är Norges minsta nationalpark, som trots sin litenhet rymmer stor variation. Du kan blicka ut över så gott som hela nationalparken från dess högsta fjälltopp Gutulivola, 949 meter över havet. Toppen är trädlös och mjukt rundad. Härifrån avtecknar sig nationalparkens näst högsta topp, Baklivola, mot fonden av Femundsmarkas högfjäll i norr. Mellan topparna ligger en vacker dalgång med öppna, flikiga myrar. Dalgången sträcker sig bort mot Valsjøen, vars vattenspegel vilar som ett blått öga i nationalparkens nordöstra hörn.
Gutulias sluttningar är ett böljande hav av gammelskog, ovanligt frodig för att vara i dessa trakter. Gutulisjøen och vattendraget Gutua bildar nationalparkens gräns i väster.
Gutulisetra – traktens finaste fäbodvall
Vid sydoständen av Gutulisjøen ligger den vackra Gutulisetra. Sätern består av tre vallar – Nedpåvollen, Oppåvollen och Lillebovollen. De solbrända timmerhusen i backen ner mot sjön ger ett idylliskt intryck, men livet på fäboden var nog inte alltid så lätt. Det var ett hårt arbete med ängsslåtter, mjölkning och mejerihantering.
Det fanns en tid då fjällkornas bjällror och säterjäntornas rop hördes från sluttningarna invid sjön. Från mitten av 1750-talet tog folket från gårdarna i Lillebo och Sorken vid Femunden sina djur hit för att beta varje sommar. Fäbodbruket pågick ända fram till 1949. Sedan lämnades de gamla husen till förfall ända tills Miljøverndepartementet med hjälp av traditionellt hantverkskunnande lät restaurera de 13 timmerstugorna under åren 1975 till 1983.
Även om det var länge sedan Gutulias marker slogs med lie omges husen fortfarande av blommande ängar med arter som blåklocka, prästkrage, ormrot och låsbräken.
Möten med jättelika träd
Tallarna och granarna i Gutulia har överlevt åtskilliga generationer av människor. Genom att ta borrprover ur trädstammarna har man kunnat beräkna deras ålder. Vissa granar är över 300 år och de äldsta tallarna är mer än 400 år gamla! Storfurua och Storgrana i närheten av Gutulisetra är några av de mest praktfulla exemplaren.
Många av Gutulias gammelträd är ovanligt högresta för att vara i Gränslandet. Träd över 30 meter är ingen ovanlig syn, vilket inte bara beror på ålder utan även på att jorden är förhållandevis näringsrik.
Skogen har i stort sett fått leva i sin egen takt. Det finns därför gott om döda träd. Tallar som efter sin död ståndaktigt står kvar, mumifierade av kåda. Eller murknande gammelgranar och omkullfallna granstammar helt övertäckta av mossa.
Urgammal skog
I Gutulia får du en uppfattning om hur Skandinaviens skogar kunde se ut innan skogsbruket gjorde sitt intåg. Det finns inte många spår efter yxa och såg. Kanske beror det på att vattendragen rinner mot svenska sidan, vilket försvårat virkestransport västerut.
En del timmer och ved för husbehov har hämtats närmast fäbodvallen. Därför finns nationalparkens äldsta skog i sluttningarna på andra sidan Gutulivola.
Präglat av brand
Gutulias skogar har brunnit vid flera tillfällen, den senaste gången på 1860-talet. Än i våra dagar kan man se brända stubbar och andra spår efter de återkommande skogsbränderna.
Djur och växter
Gammelskogen kan vid första anblick ge ett livlöst intryck – men skenet bedrar. Det finns gott om fåglar och alla de fyra stora rovdjuren besöker regelbundet nationalparken men det krävs både tålamod och en gnutta tur för att se dem. Då är chansen större att se den majestätiska kungsörnen som med jämna mellanrum patrullerar Gutulia i jakt på föda.
De flesta av gammelskogens invånare är desto mindre. Det handlar om skalbaggar, lavar och mossor som lever på gamla och murkna trädstammar.
Några av Gutulias invånare lämnar tydliga spår efter sig. En utgrävd myrstack kan vara spår efter en björns måltid. Ringar i barken på granar har hackats fram av den tretåiga hackspetten. Bävern var länge försvunnen men kom tillbaka under 1960-talet. Dess närvaro är numera tydlig längs med vattendraget Gutua.
Renbetesland
Gutulia ingår Elgå renbetesdistrikt, Norges sydligaste samiska renbetesmark. Här betar renar som tillhör samerna i Svahken Sijte.
På egen hand
Från parkeringsplatsen utanför nationalparken går en cirka 3 kilometer lång stig till Gutilisetra. Det går också mindre stigar till Storfurua som ligger cirka 1 kilometer söder om Gutulisetra och till Storgrana som ligger cirka 500 meter norr om. I övriga delar av nationalparken finns inga markerade leder, men om du har karta, kompass och ett hyggligt lokalsinne kan du ändå ta dig vidare på egen hand.
Tältning på sätern undanbedes. Tältare hänvisas istället till lägerplatsen vid Gutua.
Toppröset på Gutuliavola.
Blommande prästkrage kring husen.
En liten tallplanta på 1600-talet. Foto: Marcus Elmerstad.
Spår efter tretåig hackspett. Foto: Marcus Elmerstad.
Gutua är nationalparkens gräns i söder.
Övriga foton: Naturcentrum AB.
Länkar
Direktoratet for naturforvaltning 1 »
Direktoratet for naturforvaltning 2 »
Boktips
Lauritzen, P. R. & Vangen, O. 2007: Femundsmarka och Gutulia. Norges Nasjonalparker. Den Norske Turistforening og Statens naturoppsyn/Direktoratet for naturforvaltning.
Besökare får lov att:
- Färdas till fots och på skidor.
- Plocka vanliga växter, bär och svampar för eget bruk.
- Tälta, men inte längre än en vecka på samma plats utan tillstånd av Fylkesmannen.
- Fiska efter gällande regler.
- Varsamt göra upp eld med torra kvistar eller medtagen ved, men tänk på det generella eldningsförbud i norsk skogsmark 15/4–15/9.
Besökare får inte lov att:
- Skada mark, sten eller vegetation.
- Skada levande träd, döda träd eller fallna trädstammar.
- Störa djurlivet.
- Skada kulturminnen.
- Köra med motorfordon eller cykla.
- Göra organiserade turer med häst.
- Lägga till med båt eller kanot.
- Använda motordriven isborr.
- Förorena eller skräpa ned.
- Tälta mer än en vecka på samma plats.
Fullständiga föreskrifter finns här »
Det finns också andra lagar och regler att ta hänsyn till.
Naturskyddets syfte
- att bevara ett huvudsakligen orört skog-, myr- och fjällområde.
- att bevara den naturliga biologiska mångfalden med ett unikt växt och djurliv.
- att skydda kulturminnen.
Kortfakta
Årtal: Bildades år 1968 och utvidgades år 2004
Namn: Gutulia nasjonalpark
Yta: 23 km2
Kommun: Engerdal kommune
Fylke: Hedmark fylke
Markägare: Statlig mark
Tillsyn skyddsföreskrifter: Statens naturoppsyn
Naturvårdsförvaltare: Fylkesmannen i Hedmark