Höstsommar i Femundsmarka. Foto: Naturcentrum AB.

Åtta årstider

I den samiska kulturen har klimatet och årstiderna alltid haft stor betydelse. Det samiska renskötselåret kan beskrivas utifrån de åtta årstider som finns i det samiska språket.

Gïjre-daelvie – vårvinter

I mars–april flyttas renarna från vinterbetesområdet till lågfjället. Vajorna (renkorna) drar villigt iväg till sina gamla kalvningsplatser. Födan består mest av lavar, särskilt trädens hänglavar eftersom marken ännu täcks av vårvinterns skare.

Gïjre – vår

Före kalvningen stöts fjolårskalvar och sarvar (hanrenar) bort från flocken. Renkalvarna föds i samma område år efter år. Vajorna väljer sydsluttningar med fläckar av barmark där vårens första växter spirar. Betet består av det renarna kan komma åt av lavar, gräs, örter och löv. Det är en känslig tid och vajan kan stöta bort sin kalv om hon blir störd.

Gïjre-giesie – vårsommar

I juni är kalvningen över. Vajor och kalvar söker sig till björkskogar, myrar och bäckdrag där grönskan kommer tidigt. Här kan de få ännu beta i lugn och ro, fria från mygg och insekter.

För renskötarna är det återhämtningens tid, då man kan passa på att laga stängsel och stugor. Nu är också fjällfisket som bäst.

Giesie – sommar

När sommarens värme kommer drar renarna högre upp på fjället för att få svalka och komma undan insekter. När renarna skall samlas till renmärkning i juni kan de vara spridda över stora områden. Renskötarna tar då hjälp av både helikopter och motorcykel, men går också till fots.

I rengärdet följer kalven vajan och det är därför lätt att se vem som äger kalven. Kalvarna fångas och märks med vajans märke. Varje ägare har unikt och registrerat renmärke.

Sommaren är en intensiv och hektisk tid för renskötarna som många gånger arbetar dygnet runt. Renmärkningen görs mest nattetid då det är svalare.

Tjaktje-giesie – höstsommar

Från slutet av juli sprider sig flocken. Renarna vandrar åter ner till björkskogar och myrar. Nu måste de bygga upp muskler och fettlager inför den långa vintern. Det finns ännu gott om mat i form av löv, gräs och örter så renarna kan välja det som har bäst näringsinnehåll. Svampar är rika på protein och fosfor och äts därför med stor förtjusning.

I senare delen av augusti, före renarnas brunstperiod, börjar man samla in sarvar (hanrenar) för slakt. Nu är de stora och feta efter sommarens bete.

Tjaktje – höst

När frosten kommer minskar tillgången på örter, gräs och löv. Renarna måste äta mer lavar och kan även gräva upp underjordiska delar från vattenklöver och andra örter.

Höstslakten avslutas före brunsten, som börjar under senare hälften av september. Brunsten varar under två till tre veckor, och under den tiden får renarna sköta sig själva. Renskötarna kan då få tid över för fiske, jakt och annat som behöver göras innan snön lägger sig.

Tjaktje-daelvie – höstvinter

Nu ska snön ha kommit för att stanna. Renarna söker sig till platser där det kan finnas lite grönska kvar, men när snön blir djup tvingas de mest att äta lav.

Renskötarna samlar ihop renarna och skiljer ut dem i grupper som skall flyttas till vinterbeteslandet. Det är också dags för slakt, framför allt av kalvar.

Daelvie – vinter

Under vintern betar renarna lavar och bärris i skogslandet. Betesmarkerna kan vara sönderstyckade av kalhyggen, vägar och annat. Eftersom snötillgången styr tillgången på mat behöver renskötarna flytta renarna mellan olika betesmarker. Renarna söker sig gärna till kallkällor, som det finns gott om i Gränslandet. Där tränger grundvatten fram och smälter snön.

Brist på hänglavar kan göra att näringsbristen för renarna bli akut om under de tider markbetet blir oåtkomligt. I sådana situationer måste renarna stödutfodras.

Renskötaren kan också behöva kantbevaka hjorden, det vill säga åka ett varv runt och titta vilka spår som går in och ut. På så vis går det att se om några renar vandrat iväg eller om rovdjur har rört sig in mot hjorden.