Flera djur...
Uttern leker sig fram
Om vintern kan man se spår efter någon som har åkt kana ner i Gränslandets vattendrag och sjöar. Det är en utter som har glidit på magen. Det är ett bra sätt att ta sig fram i djup snö om man har korta ben, och kanske också ett sätt att doftmarkera sitt revir. Men de tycker nog också att det är roligt för ibland springer de upp och åker ner direkt igen. Uttern har minskat kraftigt på grund av jakt och miljögifter sedan 1950-talet men nu börjar stammen återhämta sig.
Bävern formar landskapet
Det finns gott om bäver i hela Gränslandet. De bygger sina dammar vid bäckar och åar ända upp till trädgränsen. Dammarna skapar nya våtmarker, till nytta för många andra djur och växter.
Förr jagades bävern hårt på grund av bävergället, ett doftsekret som sades bota alltifrån födslovärkar till böldpest. Sveriges sista ursprungliga bäver sköts 1871. Även i Norge var bävrarna på randen till utrotning men omkring 100 överlevde. 1922 kördes några av dem över gränsen och släpptes i norra Jämtland. Numera ökar bäverstammen i hela Skandinavien.
Fjällämmel – basföda för många
En av lämlarnas största talanger är att föröka sig och bli flera. Om snötäcket är tjockt och stabilt kan en lämmel hinna få både barn och barnbarn redan innan snön har smält på våren.
Under goda lämmelår har rovdjuren ett överflöd av mat. Fjällräven passar på att föda flera kullar och fjällugglorna anländer som vita spöken från polartrakternas tundra. Till och med renar kan äta lämmelhuvuden. Det påstås att det är ett sätt för dem att få i sig salt. Att fiskar skulle äta lämlar låter ju helt otroligt men det finns faktiskt även berättelser om lämmelätande storöringar!
Simmande utter
Bäverhydda i Femundsmarka
Fjällämmel