Den intensivt gulgröna varglaven innehåller giftet vulpinsyra.
Varglav - det vackra giftet
Varglaven är nog ett av Gränslandets mest fotograferade motiv. Vem kan motstå att ta fram kameran när man ser torrträd eller gamla hölador, helt översållande av den intensivt gulgröna laven? Och ovanlig är den också. Inte i Gränslandet men i resten av Skandinavien. Den räknas som en rödlistad art – det vill säga en art som riskerar att utrotas om inte särskilda åtgärder vidtas. Att skydda Gränslandet mot exploatering är en sådan viktig åtgärd som förhoppningsvis kan rädda både varglaven och många andra utrotningshotade organismer.
En vacker soldyrkare
Varglaven trivs på grånande, solbelysta torrtallar, så därför är Gränslandets glesa gammelskogar och myrkanter perfekta. Många skogar i övriga Skandinavien har blivit för täta och skuggiga, främst på grund av plantering, igenväxning och brandbekämpning. Och det är få platser där varglavens favoritunderlag finns i så stor omfattning som i Gränslandet – riktigt mycket av riktigt gammal, solbelyst död ved.
Tugga inte på den!
I gamla tider lade folk ut köttbitar med krossat glas och pulveriserad varglav för att förgifta vargar och rävar. Laven innehåller vulpinsyra som förlamar andningsorganen. Glaset var till för att göra sår i djurens tarmar så giftet lättare skulle kunna tränga in. Varglaven är så giftig att de som hanterade varglavspulvret var tvungna att använda munskydd.
Gränslandets mest fotograferade motiv?