Spåren från flottningen är många, om man bara ser dem.

Skogshuggare och flottare

Det finns många spännande berättelser om livet i skogarna, då man gick med yxa och såg om vintern och flottade timmer på sommaren.

En berättelse handlar om 30 man plus två kockor som under fyra vintrar bodde i timmerkojor vid Rödsjön, och senare Uthussjön. Bara till jul och till Røros marknad skidade de den långa vägen till civilisationen. Av och till gick de till gården Käringsjön för att proviantera. Kanske var det en lättnad när sommaren kom, trots att det då var dags för den besvärliga flottningen.

Flottleden till Røros

Flottleden från Rogen gick västerut genom vattendraget Røa. På Femunden släpades timret efter båtar upp till Tømmerrenna, de byggda flottningsrännorna till Feragen. Därifrån fortsatte flottkarlarna att leda stockarna in i Feragselva. De puttade loss dem varje gång de fastnade längs älvstränderna och följde stockarna från land ända fram till Røros. Timret kilade ofta fast sig i brötar, och om flottarna inte kunde få loss det med armstyrka var de tvungna att spränga ut det med dynamit. Flottningen var både riskabel och väderberoende. En gång satt flottarna i sex veckor vid Femunden och väntade på att vinden skulle vända.

Buan som numera står vid Reva var en gång i tiden bastu för timmerhuggare vid Rödsjön.

Foton: Naturcentrum AB.

Boktips

Jäggi, S. & Johansen, T. 1997: Fløtningshistorie i Femundsmarka.