De fyra stora
Järv – en storfotad samlare
Om vintern syns ofta järvspår i Gränslandet. Med sina stora fötter galopperar den ovanpå snön, jagar och gömmer undan matförråd. Den vanan har gett järven rykte om sig att vara glupsk. Men järven är egentligen inte så bra på att jaga, den överlever till stor del genom att inte vara så kräsen. Den följer gärna i spåren av andra rovdjur – samlar och äter gamla kadaver som de har lämnat efter sig.
Landskapet i Gränslandet passar järven. Det finns gott om glest skogbevuxna blockmarker där den gärna gräver sin lya eller klättrar upp i en stortall för att spana.
Bären bygger björnen
Om sommaren syns ofta spår av björn i området. Det kan vara utgrävda myrstackar eller klösmärken i träden. På hösten lämnar den stora spillningshögar efter sig, fulla av bär.
Om du har tur kan du få se en björn som går och betar bär på en fjällsluttning i september–oktober. Då har de bråttom att bygga upp fettreserver inför vintern, och de kan äta så mycket som 100 kilo bär på ett dygn.
Varg och lo – strövar förbi ibland
I Gränslandet finns inga kända vargrevir men då och då passerar enstaka vargar, framför allt ungdjur som letar efter en partner. Så länge vargen hittar mat kan den finnas i nästan alla miljöer men den håller sig oftast undan från människor. Vargen lever mest av älg, rådjur och ren, men även bäver, hare, sorkar och grodor slinker ner.
Lodjuret borde trivas i Gränslandets blockrika sluttningar där den kan hitta en oåtkomlig lya. Ändå är den inte särskilt vanlig.