Ränderna är strandlinjer från en gammal issjö. Foto: Kentaroo Tryman.

Varför är sluttningarna vid Grövelsjön randiga?

Fjällsluttningarna som omger Grövelsjön är randiga! De mörka, horisontella linjerna uppmärksammades redan av Linné år 1734. På den tiden trodde man att ränderna visade hur högt vattnet stod under syndafloden.

Ränderna är faktiskt spår från en stor sjö som fanns här för sådär 10 000 år sedan. Kalla den syndaflod om ni vill, men det vetenskapliga namnet är ”Grövelissjön”. Den bildades då smältvatten dämdes vid kanten av den väldiga inlandsisens. Längs sjöns stränder slog vågorna in, grus och sand spolades bort och blottade en stenig strandlinje.

Så småningom smälte inlandsisen och sjön började sjunka. Nya strandlinjer bildades, efterhand på allt lägre nivåer. På så vis bildades de tydliga terrasser vi nu ser högt upp på fjällsluttningarna vid norra änden av Grövelsjön. Strandlinjerna har stor vetenskaplig betydelse eftersom de hjälper geologerna att förstå hur det gick till då den senaste inlandsisen smälte bort från området. Den säregna geologin var anledningen till att Grøvelsjøen naturreservat bildades år 1989.

Det vetenskapliga namnet på ränderna är issjöstrandlinjer. På norska heter det sete och en lokal benämning är såttå.